Sötningsmedlet, som kallas för sackarin, har använts i över hundra år.

Det blev särskilt populärt på 1960- och 70-talen och används fortfarande i bland annat godis, läsk, dryck, tuggummi och andra livsmedel.

Den senaste tiden har sackarin dock varit föremål för granskning av Efsa, den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten.

Anledningen är misstankar om att sötningsmedlet skulle kunna kopplas till cancer.

Dubblar nästan acceptabla intaget

Nu har myndigheten gjort sin bedömning.

Ingen koppling till cancer kan göras och Efsa höjer dessutom gränsen för hur mycket sackarin vi kan få i oss varje dag utan fara för hälsan, meddelar Livsmedelsverket.

– Enligt Efsas nya bedömning finns det ingen hälsorisk med att konsumera upp till 9 mg sackarin per kilo kroppsvikt och dag. Detta kallas för acceptabelt dagligt intag (ADI) och den nya bedömningen är en höjning av ADI från den tidigare nivån som var 5 mg sackarin per kilo kroppsvikt och dag, framhåller myndigheten.

Experter har granskat

Efsa, vars huvudsakliga uppgift är att identifiera risker i livsmedel, gör regelbundet nya bedömningar av livsmedelstillsatser.

Det nya beskedet om sackarin kommer från myndighetens expertpaneler som har gått igenom både nyinsamlad data samt alla studier om sackarin som publicerats från 1994 till februari 2024, enligt Livsmedelsverket.

400 gånger sötare än vanligt socker

Sackarin upptäcktes i slutet av 1800-talet av den ryska kemisten Constantin Fahlberg.

Det bedöms vara omkring 400 gånger sötare än vanligt socker och är godkänt för en lång rad livsmedel, bland annat läsk, desserter, glass, konfektyrer, frukt- och grönsaksberedningar, sylt, marmelad, gelé, såser och senap.

Sötningsmedlet är dessutom vanligt förekommande i kosmetiska produkter, tandkräm och mediciner.

Sackarin innehåller inga kalorier har löpande testats för att vara säkert för konsumenter, även om det periodvis sålts med varningsetikett.

Nackdelar sägs ofta vara en metallisk eftersmak och kan ibland vara grund för allergiska reaktioner.

LÄS MER: Nya direktiv – gäller alla sötningsmedel

Foto: Hemmakväll

Text: Redaktionen

Beteendet är inte bara olagligt utan även farligt, framhåller Riksförbundet M Sverige.

Konsumentorganisationen kan i en ny rapport fastslå att 19 procent av landets trafikanter struntar i att stanna vid stoppskyltar – från Skåne i söder till Västerbotten i norr.

– Att inte stanna vid stopplikten handlar inte bara om att bryta mot trafikregler, det utgör en allvarlig säkerhetsrisk för alla i trafiken, säger Heléne Lilja, chef för kommunikation och samhälle på Riksförbundet M Sverige, i en kommentar.

– Varje gång en trafikant struntar i stoppskyltarna utsätter de sig själva och andra för onödiga faror.

Viss förbättring

Även om siffrorna fortfarande är höga är utvecklingen trots allt en förbättring.

När M Sverige genomförde sin första undersökning 2013 visade det sig att hela 32 procent av trafikanterna bröt mot stopplikten.

För bara två år sedan låg siffran på 30 procent.

– Vi uppmanar alla trafikanter att vara extra uppmärksamma vid stoppskyltar, oavsett vilket fordon de kör. En enkel regel som att stanna vid stoppskyltar kan förhindra olyckor och rädda liv. 

– Trafiksäkerhet är en fråga som berör oss alla, och genom att följa trafikregler kan vi tillsammans bidra till en säkrare vägmiljö, säger Heléne Lilja.

Då ryker körkortet

Den som ignorerar en stoppskylt kan, förutom att äventyra säkerheten i trafiken, åka på böter uppemot 2 500 kronor. 

Utgångspunkten är dessutom återkallelse av körkortet, vilket sker när förseelsen rapporteras till Transportstyrelsen som i sin tur fattar beslutet.

Det är dock inte alltid det sker. Enligt körkortslagen kan det i vissa fall stanna vid en varning om brottet bedöms som ringa.

Andel som inte följde stopplikten per fordonsslag

Noterbart i undersökningen, som omfattar cirka 3 400 observationer i hela Sverige, är att det också är stora skillnader mellan olika trafikanter.

Den vanligaste gruppen som inte stannar vid stoppskyltar är cyklister (52 procent) medan enbart 3 procent av taxiförare ignorerar stopplikten.

Så har det sett ut historiskt

Källa: Riksförbundet M Sverige

Foto: K. Eliason

Text: Redaktionen