Jämfört med valkampanjen 2018 ser det ut att bli ett helt annat upplägg när det gäller den mest centrala frågan – regeringsfrågan. M-KD-L-SD utgör högersidan och sannolikt kommer S-C-MP-V att utgöra den andra sidan. Det är inte ristat i sten då Centern även säger ja till att ingå i en regering med 3 av de 4 partierna på högersidan och inte heller V:s position är helt klarlagd.

Men i nuläget lutar det mot M-KD-L-SD mot S-C-MP-V med det tillägget att SD och V möjligen inte kommer att ingå i respektive regering utan istället kan bli aktiva samarbetspartier.

I fokus för den superintressanta regeringsfrågan har Centern och Liberalerna stått den senaste tiden och de båda partierna ser ut att inta två unika politiska positioner:

Liberalerna – borgerlig vänster 

Medan M, KD och SD är tydliga högerpartier så kan det inte ha undgått någon att Liberalerna ligger betydligt närmare mitten. Konstellationen kan göra det svårare för L att få genomslag för sin politik men å andra sidan kan L gynnas av sin unika position som högersidans vänsterparti. En slags borgerlig vänster.

Liberalerna tycks bli ett parti som kan locka de som vill ha en högerregering med borgerlig ekonomisk politik men som i många sociala frågor ligger mer åt vänster och vill motverka SD-inflytande i liberala paradfrågor. Det är en unik position som skiljer partiet från M, KD och SD och kan attrahera bland annat moderata väljare som är tveksamma till SD.

Centern – rödgrön höger

Medan S, V och MP ligger till vänster på politikens skala så ligger Centern betydligt närmare mitten. Partiet har fått igenom väldigt mycket politik under den pågående mandatperioden och ligger kvar på ungefär samma nivå som valresultatet 2018 vilket var C:s bästa resultat på 30 år.

Centern tycks bli ett parti som kan locka de som vill ha en regering som säger blankt nej till alla former av samarbete eller beroende av SD men som driver en borgerlig ekonomisk politik med skattesänkningar och företagarfokus. En slags rödgrön höger. Men särskilt röda är inte Centern, så en träffsäkrare benämning blir nog ett slags anti-SD-mittenparti med borgerlig ekonomisk politik. Det kan attrahera borgerliga väljare som inte bara är tveksamma till SD utan som säger helt nej till SD.

För att förenkla det hela kan man säga så här: 

En röst på Liberalerna är en röst på en Moderatledd regering med borgerlig ekonomisk politik men med så lite SD-inflytande som möjligt i liberala frågor.

En röst på Centern är en röst på en borgerlig ekonomisk politik men med noll SD-inflytande.

Det finns potentiellt sett breda väljargrupper som är negativt inställda till L:s och C:s unika positioner:

Väljare som vill ha ett konservativt högerstyre och som inte uppskattar att bli beroende av L.

Väljare som vill ha en vänsterregering och som inte vill ha tydliga inslag av Centerns borgerliga ekonomiska politik.

En klar slutsats är att både L och C drar politiken mot mitten jämfört övriga partier som förväntas ingå regeringsunderlagen.