Ny teori om Sveriges grova brottslighet – och två möjliga lösningar
2022 10 23
De gängkriminella i Sverige är extremt lättkränkta och det kan i sin tur innebära att det finns oväntade möjligheter att bekämpa brottsligheten.
Det är kontentan av en teori av författaren och juristen Jens Lapidus som framhåller att grovt kriminella i Sverige har speciella egenskaper jämfört med andra länder i Europa.
Skjuter efter kränkning
Jens Lapidus poängterar att hans egen bild är att skjutningarna ofta handlar om bråk mellan enskilda individer snarare än breda konflikter.
– De rör sällan uppgörelser kring övergripande frågor om narkotikahandel eller territoriell indelning. I stället handlar de om enskilda personer som upplever sig kränkta, framhäver Jens Lapidus i en text i DN i dag.
Under rubriken ”Varför är svenska gängkriminella så lättkränkta?” berättar Lapidus om sin erfarenhet av unga kriminella.
Matvanor och träning
– När jag var verksam som advokat träffade jag många klienter första gången när de bara var femton år gamla.
– Brotten de stod åtalade för var relativt bagatellartade, men några år senare hade åtalspunkterna blivit betydligt allvarligare.
Under hans samtal med ungdomarna framträdde en avslöjande bild av utvecklingen.
– I isoleringen som rådde uppstod ibland samtal om annat än rättegången i sig. Det kunde röra matvanor och träning, tro och familj, film och litteratur.
Privatiseringar eller integration
– De var ännu inte fyllda arton, men jag tänkte på elitsoldater, killar som först bryts ner för att sedan byggas upp som nya, tuffare och farligare män.
Avseende frågan hur man ska motverka det växande gängvåldet i Sverige konstaterar Jens Lapidus att man de senaste åren skärpt en rad straff och det nu är på gång nya åtgärder som Regeringen Kristersson och M-KD-SD-L-styret tänker införa.
Lapidus diskuterar kring att en del tror att orsaken till problemen är nedskärningar, privatiseringar och ökade klyftor medan andra framhåller hög invandring och misslyckad integration.
– Jag tror emellertid att det mest unika i situationen är hur känsliga våldsverkarna är, framför Jens Lapidus i DN.
Klick i sociala medier
– En extrem manlighetsnorm tycks ha växt fram i delar av Sveriges ungdomsgrupper.
– Ett förlupet ord, en för lång blick, ett felaktigt klick på sociala medier kan upplevas som en kränkning som måste besvaras med våld, menar Lapidus.
– I Sverige är männen i de gängkriminella kretsarna oerhört mycket mer lättkränkta än sina gelikar i andra jämförbara länder.
När Jens Lapidus söker svar på varför Sverige drabbas av så många skjutningar poängterar han att fattigdomen, rasismen eller narkotikabranschen sannolikt inte skiljer sig så mycket åt mellan Sverige och andra länder.
– Det har med de bräckliga männen att göra.
Protestmaskulinitet
– Den giftiga maskuliniteten, hypermachisimo, är det egentliga skälet till varför Sverige toppar listorna på skjutningar, framhåller Jens Lapidus som i DN-texten även lyfter fram olika litterära källor, forskning och intervjuer.
Han frågar sig om de moderniserade mansnormerna i Sverige kan ha ökat klyftan till gängens hypermaskulina inställning.
– Sverige har kanske varit naivt, inte förstått allvaret i den så kallade protestmaskuliniteten.
Sverige jämfört med Tyskland
Lapidus indikerar att kulturella skillnader kopplat till utländska patriarkala tankesystem inte tycks vara den enda orsaken.
– Stora grupper med rötterna i dessa system finns även i andra länder, till exempel i Tyskland och Frankrike, utan att kränkthetskänsligheten blivit lika ultrahög där.
– Sverige ska aldrig skämmas för de landvinningar vi har åstadkommit på jämställdhetsområdet, understryker Jens Lapidus.
Två möjliga dellösningar
Samtidigt förklarar han att dellösningar kan ha kopplingar just till synen på manlighet.
– Måhända kan satsningar på kampsport eller militärtjänstgöring vara en del av lösningen: aktiviteter som premierar traditionellt manliga dygder som styrka och handfasthet, utan att vara toxiska.
I texten i DN betonar han även att det krävs mycket mer än så och att det inte finns några enkla lösningar.
Foto: L. Villasmil
Text: Redaktionen