Förra veckan öppnade den finska försvarsmaktens kommendör Janne Jakkola för en diskussion om användning av personminor.

Hiski Haukala, direktören för utrikespolitiska institutet i Finland, välkomnade beskedet. 

– Det är ett kostnadseffektivt och, med vår terräng i beaktande, smart vapensystem att använda, sade han till Yle.

Några dagar senare rapporterade flera finska medier att diskussioner om ett införande av vapnet inletts på högsta politiska nivå i landet.

Beskedet har skapat stor debatt i Finland. Personminor, eller landminor, är i dag förbjudet att använda i över 160 länder.

Förbudet har utfärdats eftersom minornas stora spridning gör det svårt att kontrollera vad och vilka som kommer att träffas. Användning av vapnet leder oftast till mängder av civila dödsfall.

– Minan känner inte av vem det är som är i närheten utan kan detonera oavsett om det är en soldat eller ett barn som kommer i kontakt med den. Minor kan vara aktiva i decennier efter det att de har blivit utplacerade, skriver svenska FN-förbundet om det omstridda vapnet.

Militärexpert: Räkna med debatt i Sverige

Enligt Ottawafördraget, som 164 länder skrivit på, är användning av personminor förbjudet.

I takt med säkerhetsläget försämras har dock ett antal länder börjat omvärdera förbudet.

Snart kan debatten även väckas till liv i Sverige.

Det bedömer militärexperten Joakim Paasikivi.

– Vi borde överväga hur vi ska utforma vårt försvar och vilka vapen vi har. Då måste vi se om det vi har är ändamålsenligt och tillräckligt, säger han till SvD.

Omtvistat beslut

Sverige skrev på Ottawakonventionen 1997.

Men beslutet var inte självklart.

Under 1990-talet argumenterade Försvarsmakten och flera politiker för att Sverige inte skulle skriva på.

– Vi hade väldigt många minor och de var en integrerad del i vår försvarsplanering, berättar Joakim Paasikivi för tidningen.

Fakta: Förbudet mot landminor

- 164 länder har skrivit på Ottawafördraget om ett förbud mot landminor. Samtliga EU-länder och 85 procent av alla FN:s medlemsstater har undertecknat avtalet.

- En minoritet av världens länder står utanför Ottawakonventionen. Dit hör bland annat Kina, Ryssland och USA. Andra stater utanför avtalet är: Kuba, Azerbadjan, Kyrgyzstan, Georgien, Armenien, Kazakstan, Uzbekistan, Egypten, Iran, Bahrain, Israel, Marocko, Syrien, Libyen, Libanon, Saudiarabien, Förenta Arabemiraten, Indien, Sydkorea, Mikronesien, Myanmar, Pakistan, Vietnam, Tonga, Singapore, Nepal, Mongoliet, Laos och Nordkorea.

Källa: FN-förbundet UNA SWEDEN

Foto: Joel Thungren Försvarsmakten

Text: Redaktionen

Det var under konferensen Folk & försvar i Sälen som Claessons företrädare Micael Bydén fick kritik efter att ha använt ”k-ordet” på scen, det vill säga ordet krig.

– När den svenske överbefälhavaren Micael Bydén på Folk och försvar uppe i ett iskallt Sälen slår fast att svenska folket ”mentalt måste förbereda sig för krig” – då är det nog inte bara jag som hör en hemlig längtan efter att äntligen få pröva de svenska stridskrafterna, skrev bland annat den socialdemokratiska debattören Göran Greider i Dagens Nyheter.

Barn blev rädda

Barnrättsorganisationen Bris riktade också kritik.

– För barn som har lätt att känna oro eller redan är oroliga för att det ska bli krig, blev det svårt när de möttes av inlägg i sociala medier och hörde vuxna på nyheterna prata om krig. Det har varit många år nu med stora händelser som påverkat barns vardag negativt med pandemi, krig i Ukraina, ekonomisk kris, ökat våld i kriminella nätverk och kriget i Gaza, sade Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris.

– Många barn bär på en grundoro som blev värre av den här nyheten.

Måste våga säga ordet

Sveriges nya ÖB Michael Claesson förstår inte kritiken.

Han anser att det är Försvarsmaktens plikt att informera om risken för krig. Att våga använda och lyssna till ordet ingår i en mental upprustning av allmänheten, menar ÖB.

– Varje gång vi sätter oss på ett flygplan är det en säkerhetsgenomgång där personalen pratar om vad vi ska göra om planet störtar. Ingen blir särskilt upprörd. Jag betraktar inte omvärldsutvecklingen som en tågkrasch i slow motion, men jag gör fel i min befattning om jag inte tänker det värsta, säger han till Di och fortsätter:

– Då menar jag också att kommunicera om det. Inte för att skrämma eller för att vi ska få mer pengar, utan för att vi inte kan bortse från delar av utfallsrummet som faktiskt kan inträffa.

Foto: Ninni Andersson Regeringskansliet 

Text: Redaktionen