Larm om svenskt dricksvatten – kopplas till Ryssland
2026 02 03
Svenska vattenverk, kärnkraftverk och gruvor är beroende av pumpar från ett företag som ägs av en Putinallierad.
Det avslöjar Dagens Arbete i en granskning.
Enligt granskningen är de svenska verksamheterna beroende av pumpar från pumpföretaget Sulzer, som ägs av den ryske oligarken Viktor Vekselberg. I Sverige har Sulzer ett helägt dotterbolag: Sulzer Pumps Sweden.
Nu avslöjar Dagens Arbete att flera svenska företag och kommuner kan kopplas till Sulzer. Enligt tidningen har så många som 40 procent av Sveriges kommuner gjort affärer med bolaget.
Bland annat används Sulzers teknik i verksamheteter som Myndigheten för civilt försvar, MCF, pekar ut som avgörande för samhället och totalförsvaret, och som därför bedöms vara särskilt skyddsvärda.
”God bild av våra vatten- och reningsverk”
Sulzer pumpar används bland annat av svenska vattenverk, som ansvarar för att producera och distribuera säkert dricksvatten till svenska hushåll och svensk industri. Enligt granskningen kan det ryska bolaget fjärrstyra pumparna och stänga av dem på distans. Sulzer skriver själva att de har ”full teknisk tillgång till alla uppkopplade enheter världen över”, rapporterar Dagens Arbete.
Uppgifterna oroar säkerhetsexperten Jörgen Holmlund, som undervisar i underrättelseanalys på Försvarshögskolan.
– Om man är inne och installerar pumpar kan man se hur det innersta av ett vattenverk ser ut, var styrkor och sårbarheter finns. Då får ett externt bolag med en rysk ägare en ganska god bild av våra vatten- och reningsverk, säger han till tidningen.
LÄS MER: Rutte uppmanar alla Natoländer – “Gör allt vad ni kan”
Största hotet mot Sverige
Samtidigt pekar säkerhetspolisen ut Ryssland som det största säkerhetshotet mot Sverige.
– Ryssland är alltjämt det största hotet mot Sverige då landet bedriver säkerhetshotande verksamhet med bäring på bland annat Sveriges territoriella integritet och politiska suveränitet, skriver Säpo på sin hemsida.
LÄS OCKSÅ: Putin har brutit löfte till Trump
Foto: E. Akyurt resp J. Dylag
Text: Redaktionen


