Var tionde svensk under 50 år har använt receptbelagd medicin som egentligen har skrivits ut åt någon annan, visar en undersökning som Verian har gjort på uppdrag av Apoteket Hjärtat.

Apoteket varnar för att det är mycket olämpligt, och i vissa fall rent farligt att konsumera andras receptbelagda läkemedel.

Det finns exempel som är extra uppseendeväckande, berättar Catharina Claesson, chef för farmaci på apotekskedjan.

– Låna någons blodtryckssänkande, är något av det värsta som jag har hört ändå, för att man var nervös inför en presentation och så testade man någons blodtryckssänkande, säger hon till SR.

Tycker sig ha samma symptom

Att ta någon annans receptbelagda medicin är farligt och olämpligt av flera skäl, menar hon.

Beroende på användarens individuella hälsotillstånd kan läkemedel få helt olika effekter.

Men trots riskerna är det alltså många som använder någon annans medicin, kanske för att de tror sig lida av samma typ av besvär.

– Även om man upplever liknande symtom eller behov som någon i ens närhet, kan deras receptbelagda läkemedel ha en annan effekt på dig, säger Catharina Claesson i ett uttalande.

För en säker läkemedelsbehandling behövs kunskap dels om de diagnoser som ska behandlas, dels om läkemedlets effekt och eventuella bieffekter, enligt apoteket. Man behöver dessutom veta hur läkemedlet interagerar med andra läkemedel som personen eventuellt använder.

Ställer diagnos på sig själva

Många mellan 18 och 49 år väljer att på egen hand utreda fysiska (35 procent) och psykiska besvär (16 procent), enligt undersökningen.

Det görs bland annat med hjälp av sociala medier och självtester.

Detta görs då istället för att söka professionell rådgivning, och sedan förekommer det alltså att folk också använder andras receptbelagda mediciner efter att ha ställt ”diagnos” på sig själva.

– Det är positivt att många är måna om att skaffa sig information om sin egen hälsa. Men det är viktigt att vända sig till professionella källor om det gäller återkommande, långvariga eller allvarliga besvär. Inte minst om man överväger behandling eller medicinering. Annars finns det en stor risk för felaktig behandling, säger Catharina Claesson.

Foto: Christina Victoria Craft

Text: Redaktionen

Den bedömningen gör Diskrimineringsombudsmannen, DO.

I ett pressutskick konstaterar DO att pojken nekats hjälp hela 14 gånger under en tvåårsperiod.

– Vid minst 14 tillfällen under två års tid har busschaufförer antingen nekat att hjälpa pojken med bussens lift, eller så har chauffören saknat kunskap om hur man använder liften vilket har medfört att liften inte har kunnat användas, står det i pressmeddelandet.

Vidare uppger DO att pojken tvingats krypa ombord på bussen vid flera tillfällen.

”Mycket förödmjukande och kränkande”

DO bedömer att Region Skåne, som ansvarar för Skånetrafiken, har gjort sig skyldiga för diskriminering av pojken i form av bristande tillgänglighet vid minst 14 fall.

Region Skåne bedöms inte ha vidtagit skäliga åtgärder som skulle gjort det möjligt för pojken att använda liften.

– Den begränsning som det innebär att inte kunna ta del av kollektivtrafiken är ett missgynnande i diskrimineringslagens mening, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius.

– Att pojken dessutom har behövt krypa ombord på bussen, inför andra passagerare, måste givetvis ses som mycket förödmjukande och kränkande.

Krävs på ersättning

DO begär att Region Skåne ska betala 120 000 kronor i diskrimineringsersättning till pojken.

Regionen har till den 30 oktober att ta ställning till kravet. 

Därefter kommer DO lämna in en stämningsansökan till tingsrätten.

Fakta: DO:s bedömning

- Enligt DO innebär förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet att en transportör måste verka för att de tjänster som erbjuds är tillgängliga även för personer med funktionsnedsättning.

- Det ansvaret omfattar inte enbart att skapa en praktisk möjlighet för personer med funktionsnedsättning att ta del av en transporttjänst genom exempelvis liftar, utan också att se till att det finns en reell möjlighet att använda hjälpmedlen genom att exempelvis säkerställa att personal har kunskap om hur man använder hjälpmedlen.

Foto: GH

Text: Redaktionen