Den gemensamma nämnaren är att alla tre är mytomspunna platser från förr som samtliga har mött en dramatisk undergång – men ingen har hittills kunnat bevisa att platserna verkligen existerat.

Nu kan en fjärde plats adderas till listan.

Men med en stor skillnad.

Forskare har nämligen hittat vad som skulle kunna vara bevis för “en förlorad värld” under Stilla havet, rapporterar Daily Mail.

– Det här borde inte existera, framhåller forskarna vid ETH Zürich och California Institute of Technology, som ligger bakom studien.

"Stort mysterium"

Fynden består av massiva strukturer djupt inne i jordens inre.

Det mystiska materialet får seismiska vågor i regionen att bete sig märkligt, och skulle kunna utgöra bevis på en förlorad värld från hundratals miljoner år sedan.

Forskarna slår fast att det anomala materialet inte borde finnas där.

I studien som publicerats i tidskriften Scientific Reports framhåller man att upptäckten är ett “stort mysterium” och att fynden utmanar “vår nuvarande förståelse av hur jorden fungerar”.

– Att fastställa jordens struktur är avgörande för att reda ut dess inre dynamik. Dessa fynd tyder på större skillnader för dessa avvikelser i jordens nedre mantel. 

Metoden jämförs med ultraljud

Jorden består av tre lager: skorpan, manteln och kärnan.

Ingen kan dock se vad som finns inuti jorden, och det går inte heller att borra så pass djupt att det går att ta stenprover från manteln.

Istället studerar forskarna hastigheterna hos seismiska vågor – det vill säga vibrationer som orsakas av jordbävningar och explosioner – när de färdas genom planetens inre.

Dessa vågor registreras och leder till slutsatser om jordens struktur och sammansättning.

– Detta är väldigt likt hur läkare använder ultraljud för att avbilda organ, muskler eller vener inuti kroppen utan att öppna den, förklarar ETH Zürich.

Har ingen förklaring

Det är, grovt förenklat, genom en mycket bättre variant av ovanstående metod som forskarna har hittat sedan länge försvunna rester av tektoniska plattor långt inne i jordens mantel. Tidigare har man bara upptäckt sådana i så kallade subduktionszoner – vilket gör det här till ett mycket oväntat fynd.

Forskarna kan hittills inte förklara varifrån plattorna eller strukturerna kommer eller vad de är gjorda av.

– Det kan antingen vara forntida, kiselrika material som har funnits där sedan manteln bildades för cirka fyra miljarder år sedan och som har överlevt trots de konvektiva rörelserna i manteln.

– Eller zoner där järnrika bergarter ansamlas som en konsekvens av dessa mantelrörelser under miljarder år, säger Thomas Schouten från ETH Zürich, en av studiens medförfattare.

Foto: J. Miranda

Text: Redaktionen